Medvetenhet Om Sin Närvaro

Den här bilden lade jag på min fb gilla-sida igår kväll men jag vill utveckla tanken kring den så jag lägger den även här. Alla är vi människor med mycket omkring oss oavsett vilket liv vi lever. Ensam, sambo, särbo eller i familjesituation. Det är mycket som ska styras med i vardagens alla görande för att livet ska flyta på så smärtfritt som möjligt. Vissa glömmer sig själva, har kanske en tanke om att ta hand om sig själv men tar sig inte tiden. Andra är duktiga på att lägga in egentid på sitt schema. Hur vi än lever så är det mycket intryck vi möter varje dag. Ögonen (synen) får in massa information som ska bearbetas, precis som med öronen (hörseln). Men det som är frågan är om vi ser det ögonen ser och om vi hör det öronen hör. Det är självklart att vi måste ha ett visst filter och låta vissa saker få bli brus i ytterkanten av vårt medvetande. Men det som är viktigt och betydelsefullt för oss vill vi väl se och höra. 

Jag kan upptäcka att jag inte ser det jag vill se och hör inte det jag vill höra. Jag kan i min situation filtrera bort fel saker i sviterna av utbrändheten. Jag har all tid i världen med mig själv, jag om någon borde hantera filtret på ett väl avvägt sätt. Men även jag får påminna mig om att se det jag vill se och höra det jag vill höra. För mig är mina barn och naturen viktiga för mig, det vill jag se och höra. Den här våren har jag sett våren på ett helt annat sätt. Jag har aldrig tänkt på hur vackert allt är, jag har upptäckt de buskar och träd som blommar med småblommor, jag har upptäckt utvecklingen från kal gren till bladklädd gren med blommor. Jag har upptäckt nya blommor som jag aldrig sett förut. Jag förundras och berikas varje dag jag ser våren i sin fulla prakt. Jag fylls av energi av naturens härlighet.

Min son har växt om mig, han har blivit så stor, han har börjat så smått komma i målbrottet men han har fortfarande stort behov att jag hör och ser honom. Jag stannar upp idag och lägger min uppmärksamhet på honom när han vill berätta om en match eller händelse i skolan. Förut var jag inte närvarande kan jag ärligt erkänna, när jag levde med pappan så var det han som tog mycket av det  vardagliga samtalet med mina barn. Jag sov och var helt inne i en dimma av trötthet. Jag kunde titta på mina barn och se att de pratade med mig, men jag hörde inte vad de sa. 

Allt tråkigt har något gott med sig, säger man. I detta fall, min skilsmässa och min bearbetning av min utbrändhet, har varit god för min relation med mina barn. Idag har de en närvarande mamma, de flesta dagar. När jag säger närvarande så menar jag med ögon och öron och inte ett skinande hem och middagen på bordet klockan fem. Men jag hör och ser mina barn idag. Jag talar med dem och jag kramar dem och jag säger att jag älskar dem. Jag får tillbaka det. Ibland när min son sitter i fotöljen bredvid mig så rör han min arm eller tar min hand spontant.  Jag fylls av varm moderkärlek när han gör så. Energin flödar i min kropp av min relation till mina barn. 

Men jag har även dagar då jag märker att jag inte är uppmärksam och behöver påminna mig om vad jag ser och vad jag hör. Detta handlar om hur medveten jag är i min närvaro och det är en träning precis som att träna sin kropp fysiskt. Vi behöver påminna oss själva om, träna och fundera över detta för att inte missa det vi uppskattar mest i livet. 

Vad är viktigt i Ert liv, ser ni det ni vill se?

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Kämpar Och Duger

Jag ser mig i spegeln och ser en kvinna som kämpar och duger som jag är de flesta dagar. Jag gillar faktiskt mig själv. Jag gillar min kropp och tycker den är fin, trots att den inte håller medias ideal. Jag gillar mitt inre och mina tankar om en bättre värld. Jag gillar det som lyser ur mina ögon och att jag vill alla väl, även mig själv. Jag gillar min kreativa sida och att jag njuter av att skapa med min känsla närvarande. Jag gillar att jag är jag och inte en som följer med strömmen och gör som alla andra, trots att jag ibland är obekväm. Jag gillar att jag törs stå för min åsikt och mina värderingar. Jag gillar att jag är starkskör, för det ger mening till mig som hel människa och jag förstår mig själv mycket bättre. Jag gillar att jag tar avstånd från status och pryljakt och att jag finner mer mening i andning och andlighet. 

Det är gott att det är så här de flesta dagar. Ibland kan jag bli trött på alla statusuppdateringar på fb om framgångar, personliga utvecklingar, planer och trevligheter. Hurtfriskheten helt enkelt. Jag vill bara checka ut och gömma mig. Varför det då? Det är inte så att jag inte gläds för alla andras framgångar, för det gör jag, utan det är för att jag står still. Jag vill att saker ska hända här också, min otålighet gör mig tokig. Det tar tid säger många goa vänner till mig. Du måste ge dig tid, men det är så svårt att bara sitta och vänta på att orken sak infinna sig. Hur många år ska jag vänta? Jag påminns många gånger om att jag är sjuk. Vill väl försöka glömma det faktum och se framsteg varje dag. De små framstegen jag gör i och med att jag har dagar av ren livsglädje och lycka räcker inte riktigt för mig. Jag vill ha fler och längre framsteg. Jag har bara ett liv och det passerar framför mig i en hastighet som jag inte kan påverka. Jag vill leva i harmoni. Visst jag förstår att det vill alla, och många lever med sjukdomar och sådant som de inte kan påverka och att livet blir inte som man vill, man får göra det bästa av det. Men när ska jag göra det bästa av det? Just nu gör jag ju ingenting, bara väntar.... 

Det kan tyckas att jag är väldigt självcentrerad i och med att bloggen handlar mycket om mig, eller helt om mig. Men det är naturligt att det blir så eftersom jag använder bloggen till min egen reflektion, så därför handlar den om mig och mina tankar. Men det gör inte att jag inte bryr mig om er alla som läser och kommenterar här. För mig är ni alla viktiga och jag vill er väl och jag läser era bloggar med tanke och närvaro. Ibland kanske jag kommenterar kort hos er, men det innebär att jag har en trött hjärna i och med utbrändheten och jag hittar inte orden till vad jag vill säga. Det ber jag om ursäkt för. Men ni finns i mina tankar. Jag har hittat så fina vänner genom bloggen och i huvudtaget min närvaro på nätet på olika sätt. Det är lyx och det berör mig stort att det finns så mycket omtanke och kärlek från människor runt om i Sverige. Jag har hittat besläktade själar och dom skulle jag aldrig ha träffat på annat sätt. 

Jag skriver inte så mycket om vad som sker varje dag och vad jag sysslar med, men det är ett val jag har gjort, när jag startade bloggen. Vad skulle bloggen handla om? Varför ville jag blogga? Mitt syfte och motiv ligger i reflektionen om min resa från utbrändhet och förhoppningsvis till ett frisk liv igen. Andningen är central och mindfulness lika så, starkskörheten har jag upptäckt på vägen och har därför fått en plats i bloggen också. Sedan kommer verktyg som hjälper mig på vägen, som jag har fått råd från andra bloggare, in så som musikapotek, glädjebanken, meditation, träning osv. Sist men inte minst littertur som jag läser för att hitta min väg i livet. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Begränsa Sig Själv

Jag sitter och andas lugnt på min balkong idag. Det är svalt och molnigt och det är något som mitt huvud och kropp uppskattar efter att ha haft över 30 grader i lägenheten i flera dagar. Lite tid att få hämta sig behövs. Jag ser en kvinna jäkta på sin balkong mitt emot mig och jag förundras över hennes brådska. Vad har hon bråttom till? Ska hon bli hämtad kanske. Stressar med det sista.. hon har fulla balkongen med pelargoner av olika slag och dessa packar hon ner i kassar. Det ska nog bära av till en stuga tänker jag. Kanske hon ska bli borta över sommaren. Hon är nog glad och ivern viser hennes glädje. Hon ska ut och andas i sitt sommarboende. 

Undrar om jag skulle trivas i ett sommarboende? Skönt med miljöombytet, bara få vara, gå och strosa, kanske ligga i en hängmatta och läsa i skuggan av ett träd. Ta ett dopp när värmen gör sig påmind. Ja, det låter inte så tokigt det. Jag funderar över om jag skulle uppskatta att göra vardagliga ting då, som att plocka med blommor, diska och göra fint omkring mig. Här hemma kan jag känna att det måste finnas en mening med att göra fint och plocka. Det räcker inte bara med mig. Skulle det räcka med mig i en stuga? Någon måste uppskatta det jag gör, någon mer än jag. Varför räcker det inte med mig? Varför kan jag inte leva ett liv bara för mig? Jag har allt jag kan önska mig. Varför njuter jag inte av livet mer.  Jag begränsar mitt liv och mig själv. Det tycker jag inte om.. 

Ta hand om er och glöm inte att Andas

Naturlighet

God middag alla fina, jag sitter på balkongen som fortfarande har skugga och tittar igenom fotografierna  som jag tog i går i kvällsljuset. Njutbart är det att dels ta foton, leta motiv och sedan glädjas att upptäcka att man lyckades med några stycken. Det vill säga att fånga den där känslan, ljuset och motivet i all dess enkelhet. Jag älskar det enkla, att återge naturen så naturligt som möjligt. Ögonblicket som jag fångade där och då i nuet. Jag har alltså haft ett leende på mina läppar ganska länge nu. Skön stund med mig själv samtidigt som jag hör fåglarna. Jag har en önskan att åka ut i kvällssolen vid vatten i kväll. Få se om jag får sällskap av några barn. Ta en fika på en brygga vore inte fel. 

Kul att vi vann melodifestivalen i år. Jag gillar hennes budskap som hon vill förmedla, vi behöver bara vara oss själva, vi är fantastiska som vi är. Det vore trevligt att ha festivalen här i Västerås, hehehe nästa år. Men så blir det väl inte. 

Annars gnager en ensamhetskänsla i min kropp som jag inte vill ha där eller inte vill kännas vid. Varför den är där, vet jag inte. Påminnelser om förra sommaren som var en jobbig tid, rädsla av att den ska upprepas kanske. Jag försöker acceptera och landa i känslan, det är okej att jag känner så här och skicka den vidare. 

Ta hand om Er och glöm inte att Andas

Jordgubbar Och Glädje

God eftermiddag, jag sitter på balkongen i skuggan och njuter av årets första jordgubbar. De var härliga men hade gärna fått haft lite mer smak. Men det kommer, det kommer... Jag brukar äta mina jordgubbar bara som dom är med händerna. Gott till vatten eller en kopp kaffe. Äter väldans mycket jordgubbar på en sommar. Ska jag lyxa till det så äter jag helst med ovispad grädde till. På mormors vis. Mormor hade hallonland som räckte länge, dom plockade vi alltid till lunchefterätt med mjölk eller ovispad grädde till. Min mormor och morfar åt hallon varje dag i alla tider och de blev över 90 år båda två. Jag tror det hade lite med hallonen att göra. 

Hur äter ni era jordgubbar helst? Eller hallon fördelen?

Annars njuter jag av mina Mårbacka pelargoner. Stora, höga, knoppiga och fina är de. Trodde inte de skulle klara sig på balkongen, men än så länge trivs dem. Jag fick plocka fram glädjebanken idag och inspirera mig lite över saker som gör mig glad. Jag var inte jätteglad när jag vaknade, försökte vända på den känslan genom att påminna mig om att det finns mycket av glädje i mitt liv. Glädjebanken har jag skapat för min skull och finns för er att se under en flik här ovan. Den är bra att ta fram ibland och reflektera över vad som berikar mitt liv. Kanske jag fyller på eller tar bort något ..... 

Kameran är i alla fall en stor glädjekälla för mig och snart ska jag upp till mamma och pappas husvagn och ta massa kort på omgivningarna, sjön och solnedgångar. Jag ska nog tvinga mig upp och ta lite gryningsbilder också. Det ska bli härligt! 

Ta hand om Er och Glöm inte att Andas

Nära Och Kära

Här hittar du fler bilder på syren

Tack alla fina för era goa kommentarerna igår. Jag hade en fin dag igår och umgicks med syrenerna innan kalaset med mina föräldrar. Underbara är de fina syrenerna i sin helhet men också när man smyger in och tittar på varje enskild blomma som bygger helheten, så är de såååå vackra. Doften är ljuvlig och jag stod där i en oas av skönhet och dofter... aaahhh Jag älskar att upptäcka det lilla och vackra genom linsen. 

Det är alltid så trevlig att träffa barn, syskonbarn, syster och moster med flera när det bjuds till storkalas. Vissa av barnen och syskonbarnen är så stora nu så de har sina egna liv, ibland går det ett tag innan man träffas igen. Så kvällen var kär, att få umgås och äta och dricka gott är lycka. 

Idag åker mina föräldrar till husvagnen och blir borta några veckor: Det slog mig idag när min pappa kom hit och lämnade en sak och jag såg honom gå hemåt igen från balkongen där jag satt, att mina föräldrar är inte unga längre. De kan ryckas ifrån mig när som helst, trots att pappa går över gården som en pigg ungdom, så är livet inte att ta för givet. Ibland är pappa tjatig och glömsk som alla äldre blir, men vad jag tycker om min pappa. Jag blir lite gråtmild där jag sitter och ser honom gå... Jag vill inte att de åker ... Jag vill umgås så mycket vi bara kan den tid vi har kvar, det kan vara 20 år men det kan likväl vara mycket kortare tid. Ingen vet... 

Jag umgås väldigt mycket med mina föräldrar, dels för att de flyttat nära mig och att jag är sjukskriven. Jag förmiddagsfikar, handlar och motionerar med dem. Jag är så lyckligt lottad att jag får möjligheten att umgås så mycket med dem. Men ändå kan det slå mig att det ändå blir för lite. Visst har detta vemodshumör med min dagsform att göra men också att jag blev påmind om att ta vara på tiden vi har genom Maria Helanders blogginlägg idag. Så fin liten historia hon bjuder på idag, den berörde. En liten pojke som vill umgås med sin far och vad han gör för att få den möjlighet. 

Min syster står mig också väldigt nära, hon är lärare precis som jag och snart får hon sommarlov. Då kan jag umgås mer med henne, det ska bli underbart. Min syster, föräldrar och kära barn är mina bästa vänner som jag håller så kära så hjärtat kan brista. De skulle fattas mig STORT om de inte fanns.

Idag ska jag träffa min dotter och vi ska gå och shoppa lite, det ska bli härligt.

Ha en skön dag och glöm inte att Andas och ta inte varandra för givna. 

Ljuvligheter Och Verktyg

God morgon mina vänner. Jag vaknar, går ut på balkongen och super in den friska morgonluften. Jag står länge och ser hur människor rör sig i sina liv. Vissa på väg till dagis med sina barn och senare arbete medan vissa är på väg till lekparken eller på promenad med sina hundar. Glada tillrop och skutt från hundar som möter kompishundar, barn i lätta sommarkläder som ler för här ska lekas. Livet är lätt och härligt. Jag står länge i min förundran över hur vackert det är nu, jag ser ut över nejden och inser att jag längtar ut med kameran. Jag ser att syrenen slagit ut och funderar över hur härligt det blir att sjunka in i en fotostund med dessa ljuvligheter som motiv. Jag gör sakta i ordning min frukost och sätter mig och njuter av den i stilla tystnad på balkongen. Jag störst inte av ljuden som gör att livet pågår utanför min oas. Jag lever och känner min andning. 

Jag förbereder mig i mitt sinne för en 70 årsfest i eftermiddag hos min lilla mamma. Hur ska jag möta dagen så jag får ut det bästa av den? Jag planerar så jag får vila, sinnesro innan eftermiddagen. Jag avstyr aktiviteter som annars skulle ha gjort att jag redan var trött av intryck när eftermiddagen kommer. 

Jag har för första gången ett verktyg, jag kan hantera mitt liv utifrån mina behov. Jag förundras över vilken resa jag har gjort. Alla dessa år som jag bara känt mig annorlunda, trött och tråkig. Ofta en känsla av utanförskap och ensamhet. Idag förstår jag varför och jag kan planera utifrån det. Jag känner mig själv i mycket högre utsträckning idag än bara för några år sedan. Då insåg jag mina behov men förstod inte varför så därför glömde jag dessa lätt när stressen och vardagen rullade på och jag hamnade återigen i en nedåtgående spiral. 

Nu för första gången känns det som jag har förutsättningar att ge mig det jag behöver och samtidigt med planering fungera i sammanhang och arbete. Jag är glad!

Ta hand om Er och glöm inte att Andas